Slå hårdare
Jag var ung
Men inuti
Emotionellt fattig
Naken likt ett barn
Dina steg allt närmre
Jag är inte rädd
Försvaret rasar
Kroppen har stängt av
Det ringer i öronen
Omvärlden förintas
Blir ett enda sudd
Den tunna själssträngen
Som en gång förenat oss
Klipps nu av
Smärtan i bröstet
Där inne -den trycker
Hur kunde du,
Även fast du sa förlåt
Efter det onda läkt
Stickan sitter kvar i öppet sår
Ensamhetens tentakler
Omsluter mig hänsynslöst
Då barriärerna byggs
Är jag bortom räddning
I det ögonblicket
Just då i känslomässigt kaos
Inser jag
Det är du som har förlorat
Linn © 2012
Hejdå till livet
Glasskärvor splittras
Karvar kött
Snirklande mönster
Blodet
Det droppar
Tyst och ljudlöst
Solen är midnattsblå
Mörkrets inbrott
Kväver skriket
Ångest
Vänder handen
Orden suddas ut
Kunde du brytt dig
Med läppar säga
Det jag nyss suddat
Medvetandet töms
Sinnet viskar stilla
Hejdå till livet
© Linn -12
Mörkrets tunga
Vapenlös är ondskan
Smider bittra planer
Glider på nattens vinge
Depraverar vit ryttare
I gravens mörka mylla
Förtalet mästrar,
Nådens signum fattas
I djup solnedgång
Från dödens flygande matta
Ter sig vardagsbekymmer små
Fjärrskådande ögon glöder
Svag pust av glädje
Vinden mojnar då
Livet plötsligt stillnar
Linn © 2012
Sång till paradiset
längtan ut blir en chimär illusion
Flammar likt nattsvart sorg
djup klagosång i symfoni
Solstrålar glittrar
ljuv nektar
Len som honung
strupen längtar efter livet
Dödens mantel bär svart
dukar under tyngden
Mörkret stångar blint
kvittrande ton ekar dovt
Huden stympas
benet blottas då frihet dör
Drömmen glittrar till
paradisets portar stängs
Bakom stängda ögon
kan själen leva fri
Medan vi bränner varandra
med våra blickar
© Linn -2012
Du
Älskade mig högst till du själv försvann
Jag var sorgsen, ville inte leva
Vid ljudet av din röst kunde själen hela
Även i mörkret då inget ljus fanns
Du reste mig, gav mig chans på chans
Världen skulle stått still
Lärkan ha sjungit sin sista drill
Havsbris likt en stilla vind
Torkar tår från kind
Stormen river ned i djup mark
Viskar till mig stå kvar var stark
© Linn -2012
Livets ryggsäck
Existens med psykos
Blod, skav och ångest
Våldets råa egg
Tyngden trycker ned
Räta på ryggen
Bördan bär dig
Väx tillsammans
När orken tryter
Lyft av vikten
Res med lätta steg
Le
Livet stannar inte för någon
© Linn 2012
Krossade illusioner
I ovisshetens brokad
Råder dunkelt mörker
Kollapsen triumferar
Svart hat framträder
Då himlens öga skyms
Hur blev drömmarna
Framför svullna ögon
Ett oförglömligt minne
Juni
Barfotadansen och kalla fötter
Lyckans affekt vänder
Skimrar svagt likt
Inre ljus i harmoni
© Linn -2012
Flyga fritt
Jag grät bittert över din död
Utanför fönstret nalkades gryningen
under svalors lätta vingslag
Du kunde känna den smekande vinden
längs med kinden
Ett öppet fönster lockar
Undrar hur det skulle kännas att flyga
sade hon alltid
Men innerst inne visste hon
att hennes vingar var trasiga
Ångesten skulle aldrig ebba ut
För ryggen var det sista du såg av mig
© Linn -2012
Erotic
Lämnar spår
I hettans dans
sönderkysst erotik
Mellan de två som
älskande
© Linn -2012
Förlorad framtid
Här i den ensamt kala,
bitterbleka världen
Sluter det tätt kring halsen,
stryper likt snara av stål
Varje sekund av ensamhet,
längtar efter den du var
Du har aldrig varit så långt bort,
som nu
En dyster samtid
grinar mot mig
Medan vi mister framtid
© Linn -2012
Storm
Ilska likt hög mur
Dold men upp till ytan
Kväver
Jag har förlorat mycket
Materiell lycka
Ger falskt sken
Blod har många färger
En kniv i handen
En rispa
Undrandes,
Att du är i säkerhet
Då dämpas ångesten
Leva utan dig
Skådespelet blottas banalt
Gå en dag i mina skor
Djupet sväljer dig hel
I förtvivlans karusell
Snurrar allt fortare
Ljuset finns
Du kommer ibland
River av mig masken
Det förflutna har varit
Men en framtid utan dig
Är inte värt livet självt
Mitt sanna jag bedarras
Spillror av det förflutna
Plockas upp under åren,
Letar fortfarande
Bitar saknas för det är inte jag
Flickan jag en gång var
© Linn -2012
För att du finns
När allting känns hopplöst
När det känns som jag inte längre orkar
Finner jag tröst i din närvaro
När jag är ledsen
Säger din blick allt jag behöver veta
När jag gråter mig till sömns
Känns det bättre att vara med dig
När mitt hjärta är halvt
Ger du mig bara ännu mer
När jag lever i min egen värld
Drar du upp mig från den
När ilskan växer som en osynlig mur
River du den sakta men säkert
När jag tar på mig masken
Sliter du av den
När jag vill ta livet av mig
Gör du det värt att leva
© Linn -11
Kärleksfläkt
Bortom all tro,
Bortom allt hopp
Mojnar vinden
Men gungan fortsätter
Vaja av och an
I den kyliga morgonbrisen
Så står vi här igen
Tillsammans hand i hand
Obeslutsamma
Oförmögna
Till att göra något annat
Än att bara vara
Låt mig gå
jag kämpade envist mot ett oundvikligt slut
Sakta bröts jag ner tills ingenting blev kvar
jag minns inte flickan som jag en gång var
Jag ser inga leenden, jag hör inga skratt
snyftningar och gråt hörs här varenda natt
Nu är allt mörkt och här skymtas inget ljus
av drömmar och hopp återstår nu bara grus
Jag orkar inte bära på smärtan i mitt bröst
för här nere i mörkret kan ingen ge mig tröst
Hjärtat har knappt någon kraft kvar att slå
detta är en vädjan om att ni ska låta mig gå
Utanför och tittar in
Vill inte leva vill inte dö,
Kan varken känna kyla eller snö
Inte är det någon som ser
Hur de andra bara ler
Lever i en egendomlig värld
Där ingen någonsin blivit så jävla lärd
Alla pratar men ingen vet,
Om det ändå bara vore en lek
Viskningarna kommer från många
Ibland känns timmarna olidligt långa
Vill inte vara
Kan inte vara
En utav er i skaran
© Linn -11
