Utanför min borg
Här utanför i det kalla
Är jag osäker och rädd
Det kostar
All min viljekraft
Att hålla murarna uppe
Utestängningen av din närvaro
Slukar min livskraft
De ständiga bortförklaringarna
Samhället som behandlat dig fel
Du talar
Inför döva öron
Du ser mig
Men du ser inte mig på riktigt
Fast i din egen psykos
Det som sker
Sker framför vita ögon
Ta mitt liv
För livsglädjen falnar
Kvar finns bara
Spillror av ett förflutet
En tragisk påminnelse
Om det som varit bra
Hoppet bor inuti än
Studsar på insidan av väggarna
Som härdats till det hårdaste sten
Trots svek och lögner
Helvetet släpps lös
Står ensam kvar
När murarna rämnar
Är jag den minsta människan
© Linn -11
Kommentarer
Trackback
