Vid pennan

Tyst.

För en gångs skull är det jag som talar

I åratal har jag hört skrik och jämmer

Sorg, ilska och psykisk instabilitet

Sett dig välja

Allt utom mig

Ord som sårar

De gånger du vänt ryggen till

Gång på gång

Ångesten får mig att trilla omkull

Smärtan förblindar fortfarande

Mer än tårar i det tysta

Som bara syns på insidan med blodet

Hat och förakt

Ilskan trampar sönder

Sönderslitet inre jagar mig

Men jag slutar naivt nog aldrig att tro

Tro på förändring

Men den kommer aldrig

Smutsen under mina skor

Det är du

Du är lika svart på insidan

Jag känner din lukt

Och den äcklar mig

Du äcklar mig

Nu är det nog

Tyst

För en gångs skull skall jag tala.


© Linn -11