Vår storm
Oceanen river
Återger berättelsen
Berättelsen om oss
Känslor speglas bottenlöst
Kärlek förtvivlan passion
Flammar upp likt eld
Slocknar sedan åter
Själen finner ro
I det blå likt stiltje
En båt förtöjer
Lättar ankar
Släpper lasten
Stillhet vilar
Över de hav vi vandrat
© Linn -11
Krama min själ
Löven dansar i sin prakt
Årstiden jag fruktar har tagit makt
Röda sprakande färger sköljer glöd
Vinden dansar, den ger mig stöd
Här i det kalla, här i det bitterbleka
Vill aldrig solen komma fram och leka
För när världens fönster stängs
Dukar jag under och själen hängs
Vem lindrar samvetskval
Alla röster som mal
Skydda min kropp
Nu när det inte finns något hopp
Lager av smink döljer smärta
Flyktar men kvar finns mörkrets svärta
Snälla låt inte hoppet försvinna
Krama min själ -låt mitt inre ljus få brinna
© Linn -11
Jag blöder svart och vitt
Visste du att smärta
Kan göra ont utan blod
Att det jag fann inombords
Var lika svart som ditt samvete
Det blöder på insidan
Men jag blöder svart och vitt
Visste du att hjärtat
Kan ha två världar
Väggarna mellan dem
Tycks aldrig falla
Det är du och jag
På varsin sida
Visste du att smärta
Kan kännas utan ord
Det blöder under skinnet
Men jag blöder svart och vitt
© Linn -11
Kyla
Frusna tårar
Daggvått gräs
Fötter av is
Vandrar stilla
På vägar utan slut
© Linn -11
Under mitt skinn
I skuggans symfoni barnet
Osäkerheten rämnar murar
Akta, så jag inte går sönder
Hjärtat går i bitar
Vinden tar dem med sig
Leker tafatt med vinandet
Krossas mot träden
Fasaden splittras
Masken rivs mitt itu
Skådespelet försvinner
Insidan vekt sårbar
Livlöst yttre finner tröst
Sönderslitet inre jagar
Under mitt skinn
Midnattsblåa vyer
© Linn -11
Centrum
Tjock tystnad möter om natten kniv,
smutsiga gathörn ger inget liv
Varje dag en liten man som tigger,
det blåser kallt där han ligger
Stängda dörrar svida,
på utsidan hör han kvida
Trasigt nariga händer,
ut och in på allt de vänder
Hårt att bli sparkad av människans sko,
hårt att inte ha någonstans att bo
Hårt att vara ingens unge och barn,
svårt att nysta upp livets garn
Spring i vassa stiletter,
bussar och stressiga nätter
Ingen känner hur det blåser,
när ett centrum låser
© Linn -11
Doft av grått
Jag faller
Allt djupare
Och djupare ned
I psykosens våld
Avgrunden flimrar
Framför mina ögon
Kroppen stelnar
Verkligheten flyr
Grått, grått, grått
Viskar döden
Kom och ta mig
I din famn
Paniken smyger
Himlens öga skyms
Askgrått skynke
Fälls hastigt ner
Livet avtar
Tystnad
Vilar i den tillit
Som skapar världen
© Linn -2011
Växa med vingar
Vingslag viner i gryningen
Fjärilen flyr lättsamt sin kos
Men bär på sina vingar
En oändlig känsla av tyngd
Sorgen väver tiden en mantel
Den tysta magin sprakar
Som fyrverkerier på min hud
Färgar omgivningen svart
Tystnadssång från tomma lungor
Porlar fridfullt i evighetens lugn
Hoppets smala strimma vänder om
Själen sluts i dödens famn
I vårens tid då klockan klämtar
Hörs åter spröda andetag
Och med solen i ögonen
Växer jag med vingar
© Linn -2011
Nattens väktare
Eggen skär skarpt
Dimman tätnar
Nattens väktare bär kniv
Han grumlade lyckans lins
Glädjen grusades,
Skymfade det goda,
Skrattade åt vår naivitet
© Linn -2011
Stadens ljus
I gatlyktans sken
Bland bilars brus
Pölarna på vägen
Mörka utav avgaser
Andas kolpartiklar
Gröna bussar
Cykelkedjornas rassel
Livsfarliga vidder
Stadens puls
Parkens lugn
Studenters sorl
Skapar kontrast
Strålande reflektioner
I en stad av fartfyllt glitter
är mitt ljus i natten
© Linn -2011
Eufori ta min hand
Han kom med natten
Tog min hand
Vi dansade trots att
Livets hat förkastade
Visdomen han gav mig
Livets mjukhet
En kyss en smekning
Dövade ångest
Huden hårdnade
Liksom orden
Smög sakta i periferin
Sanningen
Dansen avstannade
Släppte handen
Mörkret brändes då
jag vände euforin i ryggen
© Linn -2011
Ett ögonblick
Ett ögonblick bara
ett ögonblick av lycka
Ett ögonblick bara
sedan tystnad mig stycka
Tystnaden mig kväver
ja, så som hans gjort
Och nu växer tomheten
skrämmande fort
Nu i höst, nu i all längtan,
nu krossas hopp här igen
Nu i snöfall och vinter
står jag ensam
Du måste förstå,
Jag räds nederlag
Jag räds att våga,
räds strid och slag
Jag räds brutna löften,
det har givits mig ett
Det var försvagat
och befriat från allt vett
Snälla, förklara,
varför denna tortyr?
Jag längtar,
tystnad jag skyr
© Linn Kristensen 2011
Sång till friheten
Hon har vinden i sitt hår
Där hon nu står
I det inre är det ständigt storm,
en utväg börjar sävligt ta form
Glasartad blick skär i märgen,
livets ögon tappar färgen
Klippan ropar blott en gång,
friheten har en sällsam sång
Hav dånar mot väggar av sten,
snart släcks livet i varje ven
Tunga steg närmar sig kanten,
ner i evigheten längs med branten
Hon går
Med vinden i sitt hår
© Linn Kristensen 2011
Hedersmord
Kärleken kostar mig livet
Släpp in mig
Dörrar förblir stängda
Djupt vatten
Trampar
Utan att finna yta
Hopplöshet och mörker
Skriker själen
Ångest kväver
Tomma lungors sång
Dansar i
Evinnerlig tystnad
© Linn Kristensen 2011
Ingenmansland
O du tror du ser
änglagård vid vägens slut
att lyckan är oändligt stor
Men du känner inte
bördan på min rygg
mörka regnmoln närmar sig
Ty jag är ingens
och ingen är mitt
ingenmansland
Utanför stängda dörrar
förgås själen
blundar och hoppas
Du tror på lugnet innan stormen
simmar runt i lugna vatten
men det dånar i min värld
För du ser inte
att jag sörjer
livet.
© Linn Kristensen -2011
Höstmorgon
När det är mörka nätter
är det höst
Nu är det min levnadstid,
nu saknar jag tröst
Nu är det gyllene skogar,
nu är det min vy
Nu är det dödens längtan,
nu när morgon gry
© Linn Kristensen -2011
Från den Mörka Sidan
Från den mörka sidan
Vänder jag allt
Mot Dig
Ljuset kvävs
Doften av pioner flagnar
Insidans tomhet fräter
Vill inte se
I skuggans symfoni
Rör sig ett ensamt barn
Bortslitet från sin mor
Paniken smyger
Sluter sig kring barnet
Dagen gryr
Men stilla natten är ännu ny
Gungorna vajar av och an
I den kyliga morgonbrisen
En rökridå
Trillar nerför ögonen
Det rogivande mörkret
Rämnar murar
Frihet dör
Klockan klämtar
Vill inte se
Dagen gryr
Men ännu är det mörker som styr
Från den mörka sidan
Vänder jag allt
Ifrån mig
© Linn Kristensen -2011
Tusen bitar
Du sa en gång
I det förflutna
Jag bränner ned staden
För att Du skall finna ljuset
Vild och snårigt lång,
Rak med få omvägar
Olika äro våra vägar
I bördan tynger ensamhet
Jaget klyvs
I bitar
Inget lim
Lagar starkt nog
Ögon möts
Masken faller
Svart på insidan
Rå nakenhet i det tysta
Sårbarhet blottas banalt
Skärvorna förenas
Min sorg är Din
Varje tår vi delar
Likt kraften från en våg,
Styrkan bär oss hem
Staden bränner vi tillsammans
- För att åter finna ljuset
© Linn Kristensen -2011
Rosornas natt
Två rosor ligger på marken
fria men ensamma i parken
Ska deras öden sig nu infinna
eller ska kärlek aldrig få brinna?
Frön av mörkrets obarmhärtiga jord
evinnerligt dömda till fruktlöst mord
Blicken lysten då de vaknar
smäktar efter det liv de ständigt saknar
Tystnadssång från obefintliga lungor
leker i vinden på hoppets gungor
Hon så van vid att för månen niga
tvingas nu själv se solen stiga
Smekande rörelse från en vind
sveper sorgeflod från kind
Växter av fjärran länder
tröstar nu med öppna händer
Han som aldrig förr har kunnat gråta,
smäckra blad blir med ens genomvåta
Alla problem magiskt försvinna
kvar ligger förälskelsens tunna hinna
Nattflyet på sina lätta vingar bär,
oändlig känsla av tyngd som väl finns där
Harmoniska atmosfärer vidgas perfekt,
och blir med ens en romantisk effekt
Två själar med kroppar hela
den sanna kärleken ska de dela
För en endaste natt de leva åter
utan två hjärtans slag de gråter
Morgonrodnad, len som siden
nattens skynke klyvs med tiden
Blir för två ett vackert slut
en kyss som varar livet ut
Då man ser rosornas ljuvliga dräkt,
likväl sånär känner vindens ljumma fläkt
Bygger sig rosorna ett bo,
där har de äntligen funnit själaro
© Linn Kristensen -2011
Ut ur garderoben
Nu har jag bestämt mig för att börja skriva och komma ut ur garderoben med det kanske inte många som vetat att jag skrivit en del då jag dolt det väl och inte funnit att det varit något märkvärdigt med att skriva -jag är bra på andra saker som bollsporter (fotboll/basket), stå framför kameran, få folk att skratta och att spexa -men att skriva har varit något jag valt att inte visa. Varför? Jag vet inte riktigt själv. Tidigare har jag varit rädd för att visa mina verk offentligt då poesi och skönlitterära texter jag skriver är något personligt. Då jag har förstått att alla tolkar dikter samt texter olika har jag fått en del frågor genom åren för de få personer jag visat dem för och alla förstår inte tolkningar samt de subtila känslor som poesi vill förmedla. Det indirekta svaret är: Alla tolkar poesins symbolik olika vilket också är charmen med att lyckas få fram en känsla man vill förmedla.
Jag har haft utställning en gång med poesi i samband med ett projektarbete och fått idel positiva kommentarer. Jag har även gått en skrivarkurs på Malmö Högskola som jag aldrig hann slutföra då jag fick jobb. Jag har även skrivit dramaturgiska texter såsom spexmanus och tyckt att detta varit spännande -jag älskar att leka med ord såväl verbalt som på papper. Jag älskar att stå på scenen och framföra dramaturgi, detta kanske ni även sett på en del fester då jag gillar att stå i centrum och spexa och har även stått en del framför kameran. Jag har gått kursen Drama A samt deltagit i gymnasiespex under årens lopp. Men det är även lika spännande att sitta med pennan i högsta hugg som att stå på scen -att förmedla en känsla och ett budskap kan göras på många sätt.
Tidigare har jag bara skrivit mest för mig själv då det har varit ett intresse och ett sätt att få ur mig känslor. Men nu tycker jag att det är på tiden att jag börjar bruka allvar. Jag skriver - som den socionom jag är vore det konstigt om jag inte använde orden eller pennan som mitt vapen det är ju en självklarhet i mitt yrke fast då mer objektivt och fyrkantigt genom lagar och som en paragrafryttare eller med snällare ord -myndighetsutövare. Och om orden lämnar mig likt flyttfåglar på väg till ett annat land -ja då skriver jag om orden som flyktar.
Enjoy! Och tveka inte att lämna kommentarer positiva såväl som negativa.
Vid pennan
/Linn
