Vid pennan

Vapenlös är ondskan

Smider bittra planer

Glider på nattens vinge

Depraverar vit ryttare

I gravens mörka mylla

Förtalet mästrar,

Nådens signum fattas

I djup solnedgång

Från dödens flygande matta

Ter sig vardagsbekymmer små

Fjärrskådande ögon glöder

Svag pust av glädje

Vinden mojnar då

Livet plötsligt stillnar

Linn © 2012

Instängd näktergal i buren 
längtan ut blir en chimär illusion
Flammar likt nattsvart sorg
djup klagosång i symfoni

Solstrålar glittrar
ljuv nektar
Len som honung
strupen längtar efter livet

Dödens mantel bär svart
dukar under tyngden
Mörkret stångar blint
kvittrande ton ekar dovt

Huden stympas 
benet blottas då frihet dör
Drömmen glittrar till 
paradisets portar stängs

Bakom stängda ögon
kan själen leva fri
Medan vi bränner varandra  
med våra blickar


© Linn -2012

Du fanns alltid tillgänglig, tog min hand
Älskade mig högst till du själv försvann

Jag var sorgsen, ville inte leva
Vid ljudet av din röst kunde själen hela

Även i mörkret då inget ljus fanns
Du reste mig, gav mig chans på chans

Världen skulle stått still
Lärkan ha sjungit sin sista drill

Havsbris likt en stilla vind
Torkar tår från kind

Stormen river ned i djup mark
Viskar till mig stå kvar var stark


© Linn -2012

Existens med psykos

Blod, skav och ångest

Våldets råa egg

Tyngden trycker ned

 

Räta på ryggen

Bördan bär dig

Väx tillsammans

När orken tryter

 

Lyft av vikten

Res med lätta steg

Le

Livet stannar inte för någon

 

© Linn 2012