Rosornas natt
Två rosor ligger på marken
fria men ensamma i parken
Ska deras öden sig nu infinna
eller ska kärlek aldrig få brinna?
Frön av mörkrets obarmhärtiga jord
evinnerligt dömda till fruktlöst mord
Blicken lysten då de vaknar
smäktar efter det liv de ständigt saknar
Tystnadssång från obefintliga lungor
leker i vinden på hoppets gungor
Hon så van vid att för månen niga
tvingas nu själv se solen stiga
Smekande rörelse från en vind
sveper sorgeflod från kind
Växter av fjärran länder
tröstar nu med öppna händer
Han som aldrig förr har kunnat gråta,
smäckra blad blir med ens genomvåta
Alla problem magiskt försvinna
kvar ligger förälskelsens tunna hinna
Nattflyet på sina lätta vingar bär,
oändlig känsla av tyngd som väl finns där
Harmoniska atmosfärer vidgas perfekt,
och blir med ens en romantisk effekt
Två själar med kroppar hela
den sanna kärleken ska de dela
För en endaste natt de leva åter
utan två hjärtans slag de gråter
Morgonrodnad, len som siden
nattens skynke klyvs med tiden
Blir för två ett vackert slut
en kyss som varar livet ut
Då man ser rosornas ljuvliga dräkt,
likväl sånär känner vindens ljumma fläkt
Bygger sig rosorna ett bo,
där har de äntligen funnit själaro
© Linn Kristensen -2011
så jävla bra! duktig du är :)
